Det här är Ewa. Jag träffade henne för första gången i Januari i år då hon gick med i min löpgrupp. Anledningen till att jag vill berättat om Ewa är på grund av att hon inspirerar mig. Inte bara till träning, utan även till livet i stort. Ewa började springa när hon var 48 år (hon är nu 54). Då var hon på en träningsresa i Portugal och intresset för löpningen växte och hon sprang därefter två halvmaror. Hon hade alltid tänkt att löpning inte var något för henne men insåg väldigt snabbt hur bra hon mådde både fysiskt och psykiskt.

Men två år senare drabbades Ewa först av artros i höften och sedan av bröstcancer. Sjukdomen och artrosen gjorde att hon blev tvungen att sluta med löpningen en period och kunde inte längre träna som hon ville.

Ewa berättar att det gick bra till slut men att hon kämpar för att orka det hon vill. Idag tränar hon varierad träning och har som mål att kunna springa 3 km och det känner hon sig nöjd med.

-Ewa, du ska känna dig mer än nöjd!

Innan jag visste om Ewas historia slogs jag av hennes utstrålning och hon ingav en känsla av trygghet och lugn. Hennes löpsteg är jättefint och det går inte att se att hon ibland får hålla tillbaka. Ewa ser på tiden efter sjukdomen som en andra chans och vill vara en förebild för andra att aldrig ge upp.

Heja dig Ewa, ge aldrig upp!